Biografi
047 – En sann historia
Rekommenderas från 11 år
Prolog
På en liten, liten ö på västkusten i Sverige bor två pojkar. Bland annat. Där bor även många flickor, och dessutom män, kvinnor, tanter och gubbar. Och bebisar. Deras relevans är dock av mindre betydelse i just denna historia, trots att de säkert spelar huvudrollen i många andra spännande historier och äventyr.
De två pojkarna känner varandra inte. De kommer från olika delar av ön. Eventuellt har de sett varandra vid ett flertal tillfällen, och det är mer än troligt att de har gemensamma bekanta. Det närmsta en riktig konversation de någonsin varit är att de varit på samma disco och sjungit med i samma discolåt. Är det ens värt att nämna?
På fastlandet bor ytterligare en pojke. Visserligen bor där nog fler pojkar än både du och jag kan räkna till, men just denna specifika pojke finns endast i ett exemplar. Just denna pojke har vänner på ön i fråga, och det slumpar sig på så sätt att han känner både den ena och den andra pojken. Ni har säkert förstått vid det här laget att pojkarna inte är några andra än medlemmarna i orkestern 047. Pojken på fastlandet känner vi bäst som Pricky, och öbarna går under namnen Salkin och Soda.
Salkin och Pricky har parats ihop av gemensamma vänner, och har vid enstaka tillfällen komponerat musik tillsammans. Soda spelar trummor i samma band som Pricky spelar Orgel i. Alla tre har gemensamt att de fascineras av datamusik som komponeras under de simplaste formerna i musikprogrammet FT2. De ligger dock på olika nivåer vad gäller grundläggande kunskap i programmet. Salkin och Pricky kan enkelt kallas erfarna i förhållande till Soda, som snarare bör gå under epitetet novis, om ens det. Trots detta får Pricky ett infall sent en måndagskväll i november. Den 12 november 2001 för att vara helt korrekt. Vi gör en julskiva!
Hjul, Homodil och Humor
Under fem intensiva veckor jobbar gossarna med att färdigställa skivan. Värt att påpeka nu är att Soda aldrig tidigare gjort klart en enda låt, och låten Tiptap på den färdiga skivan är faktiskt den första låten han någonsin färdigställer. Sällan har det varit sådan disciplin på pojkarna i fråga som nu.
Sista helgen innan jullovet samlas 047 (som nu fått sitt bandnamn – ett helt självklart val) hemma hos Omslagsmartin som lovat att göra omslaget till skivan. Titeln på skivan har sedan ett par dagar tillbaka varit bestämt, efter ett ha funderat på titlar som Wheel sessions och Vad wheel du? får skivan den slutgiltiga titeln Wheel du fira hjul med mej?.
Ingen av vare sig gossarna i bandet eller Omslagsmartin kunde gissa sig till vilken braksuccé det skulle bli, och samtliga tjugo skivor blir sålda redan första dagen (till klasskompisar och släktingar), den 19:e december.
I en annan del av Sverige sitter en man och gör radio. Efter att ha vunnit en tävling i P3:s radioprogram Frank som sänds varje vardagskväll, gör nu den mystiske mannen som går under pseudonymen Sol programmet Syntax Error som ett stående inslag i Frank. Sol får upp ögonen för 047 och spelar i sin julspecial den 10 januari (348 dagar kvar till julafton) inte mindre än fyra av låtarna på gossarnas skiva. Värt att nämna är att då Frank sände sitt sista avsnitt någonsin i januari 2007 fick Syntax Error en egen del i programmet där Sol spelade sina favoritlåtar och en av låtarna från denna skiva fick en ärofylld plats (Hosianna 2).
En liten parantes. Det är roligt med vitsar. Som den här:
-Fy vad jag känner mig mutter.
-Butter menar du väl?
-Ja, förlåt, jag är lite ur gängorna.
Triggade av framgången började pojkarna fila på en skiva med egenkomponerad musik. Ibland på egen hand, ibland tillsammans. Mitt i allt, under 2002 skapades den klassiska låten Homodilen, som kom att bli lite av en 047-nationallåt. Bland annat hade samtliga trenne medlemmar denna låt som ringsignal på sina Nokiatelefoner.
Efter drygt ett och ett halvt år ansåg 047 att de hade tillräckligt många låtar för att sätta ihop en skiva. Titeln på skivan blev ett citat från Syntax Error, nämligen Eller 047 som det blir på engelska. Denna skiva släpptes den 6:e juni 2003, samma dag som Soda tog studenten, och dessutom svenska flaggans dag. Det ni. Syntax Error spelade givetvis låtar från även denna skiva (även i sista programmet med Sols favoritmusik, låten Europip-93) och pojkarna i 047 kände att bandet kanske var värt att satsa på. De kände även att det kanske började behövas någonting ytterligare än att bara tracka fram skivor.
Äntra scenen
047 live ikväll på Jörlandagården, stod det inte på kvällstidningarnas löpsedlar den 6:e september 2003. Det stod antagligen inte så någonstans, och det är högst troligt att det är första gången någonsin denna ordföljd skrivs ner. Men icke desto mindre skulle löpsedlarna med texten ha talat sanning om evenemanget i fråga. Och om du hade köpt själva tidningen som den fiktiva löpsedeln försökte sälja, hade du kunnat läsa en artikel om att ett av Jörlandas största LAN skulle ta plats under helgen. Förutom att (företrädelsevis) pojkar i 15-25:års ålder skall träffas och byta musik, spel och film med varandra kommer alltså även bandet 047 med kopplingar till Jörlanda spela (om Jörlandabladet existerat kanske denna text stått där).
HURSOMHELST. Reportrarna från Jörlandabladet uteblev, men spelningen på n0lan blev väl mer eller mindre lyckad. Fråga bara någon av deltagarna som satt och lyssnade medans de tittade ner på sina datorskärmar. Nördar som de verkade vara, några av dem.
Under hösten gjorde 047 ett par fler spelningar. Bland annat på en lokal pizzeria. (Är inte alla pizzerior lokala. Finns det några globala pizzerior, eller rikstäckande pizzerior?) Det var deras första betalda spelning. De fick typ fyra öl per person. Dessutom raderades alla ljud i en av syntarna fem minuter innan spelningen skulle börja. I december träffade 047 en kändis, när de var förband (inte gasbinda) till José Gonzales. Det var roligt (skämtet i föregående mening alltså).
Nästa spelning gjorde att allt förändrades. 047 hade begett sig längre hemifrån än någonsin (i alla fall som band), för att spela i metropolen Skövde, på den ärorika festivalen Younomia. När bandet står på scen och soundcheckar en dryg timma innan spelningen kommer en grupp (runt sju stycken kanske?) med ninjor fram till scenen och förklarar att de klätt sig till ninjor enkom på grund av 047 och deras framträdande. Spelningen blir verkligen någonting alldeles speciellt, med långt många fler i publiken än väntat och en oerhörd respons. Ninjorna dyker sedan upp på många av bandets kommande spelningar runt om i Sverige.
2004 var ett år som gick ut på att spela lite här och spela lite där. Av någon anledning verkar 047 vara populära i Skaraborgs län och Trestads-området (Trollhättan, Vänersborg & Uddevalla). Sju spelningar i rad gjordes i alla fall i de regionerna under 2004. Låtar som börjar växa fram under året och som uppskattas starkt vid liveframträdanden är bland annat de tidlösa klassikerna Pingpong och Dragster 5k, men kanske framför allt Ankan, som spelas in under hösten och får en fin liten video till sin ära. I januari 2005 spelas även Pingpong och Dragster 5k in, och under våren blir 047 bland annat uppmärksammade i programmet P3Lab (Syntax Error är vid det här laget nedlagt.)
Home Taping is Killing Music
Under påsken 2005 sätter sig nollan, fyran och sjuan i en till bristningsgränsen fullastad bil (populärt kallad Plyen) och kör 135 mil till Sodas familjestuga utanför Kalix. Där sätter de upp datorer, högtalare, mixerbord och synthesajsrar av alla de slag. Här skall spelas in skivor säger de. Hurtigt. Under en veckas tid skapas skelettet till låtar som Knight Baggy & ZlipzFranz, visserligen låtar som redan finns, men inte inspelade. Andra låtar som till exempel o4d7 Anthem och Time görs i princip helt klara.
Det finns många historier att berätta om besöket i Norrbotten, men ett av de kanske mest minnesvärda utspelar sig på hemfärden, i Sundsvall, halvägs mellan Kalix och 047-town. Ett glatt gäng kommer körande på den stora norrländska vägen då någonting plötsligt sker i bilens motor. Hm… Mycket underligt konstaterar vännerna. Det verkar som att bilen möjligen trilskas med oss, fortsätter de. Det är säkerligen ingen fara, men för säkerhets skull bör vi ta den till en mekaniker, då bilen inte längre går att starta. Men, konstaterar någon, vi är ju 70 mil hemifrån, och vi känner ingen i Sundsvall. Dessutom är det lördag. Håller ens inrättningar såsom bilverkstäder öppet en dag som denna? De funderade och funderade. Till slut slog det dem, att de faktiskt hade en bekant i staden, som pluggade där. Dessutom slumpade det sig så lyckligt att han just denna dag hade inflyttningsfest. Sodas bror fick komma och bärga gossarna till en jourhavande mekaniker, så blev det inflyttningsfest med liveframträdande av 047 i Sundsvall. Så kan det gå.
Under hösten samma år flyttade Salkin till Blekinge för att studera. Soda och Pricky spenderade då mer och mer tid i bandets studio. En vacker kväll (eller om den var ovacker, vem minns sånt? Det var hursomhelst höstkväll) kom en man vid namn Anders och hälsade på Soda och Pricky i studion. Dessa tre var sedan tidigare bekanta med varandra, då Anders anordnat en klubbspelning åt bandet tidigare under året. Anders kom med bud om ljusnande tider. Han tänkte starta skivbolag och ville att 047 skulle släppa sin skiva på detta. Såklart att de ville.
Det blev en hektisk vinter och vår, inte minst för att Soda och Pricky flyttade ihop och började plugga i Norrköping. Skivan började dock ta form under våren och sent i Juni 2006 hade bandet sin releasefest på Stora teatern i Göteborg. Sommaren bjöd på spelningar på bland annat Emmabodafestivalen, Arvikafestivalen och live i Sommartoppen i P3. Dessutom fick låten Ankan viss speltid i radio. Allt var dock inte som det skulle i bandet och på sensommaren bestämde sig Salkin för att han inte längre önskade medverka i poporkestern.
Efter detta lades bandet på is, och 047 fick tacka nej till svidande många och fina spelningar.
The new batch
Pricky & Soda började redan under våren 2008 att skapa musik igen, men det blev inte riktigt som det borde. Musiken lät mest som bakgrundsmusik som kan höras i program som visar fotbollstabbar. Därför sysslade de med lite andra projekt, och Pricky hade sitt jobb och Soda pluggade, fast denna gång närmare Pricky. Så kom tillslut dagen då båda kände att nu banne mig är det dags. De satte sig ner med var sin synt och spelade igenom lite gamla grejer, och det gick så bra och var så roligt att de beslutade att starta upp det gamla bandet igen. Ni kommer tyvärr aldrig bli av med dem, hur mycket ni än vill.
Epilog
Så levde de lyckliga i alla sina dagar.
.